xMumiin

I lördagens DN läser jag en debattartikel av Johanna Koljonen. Hon vill att vi berättar om sexuella övergrepp. Det är viktigt att vi kan prata om sådant, för att andra inte automatiskt ska tystas ned av tabun.

Vad är då ett sexuellt övergrepp? Det behöver inte kännas fel i stundens hetta, för att egentligen vara ett övergrepp. I Johannas eget exempel ligger hon med en något äldre man. Överenskommelsen är att de ska skydda sig. De sover tillsammans och när hon vaknar är han i henne, utan kondom. Hon vill inte vara till besvär och de fullbordar akten. När de sedan tar farväl lämnar han henne med en olustig känsla och en mental anteckning om att komma ihåg att testa sig för könssjukdomar.

Det krävdes tio år för henne att inse vilket as han var, medan hon låg där och var tacksam när han förgrep sig på deras överenskommelse om villkoren för samlaget.

“Man kan vara hur kåt som helst och samtidigt för blyg, tacksam, skamsen, imponerad, rädd eller kär för att säga vad man faktiskt vill. Och om vi inte kan berätta för varandra om våra gränser, då gör vi våld på oss själva. Vi kanske till och med tillåter, som jag gjorde då, övergrepp i lagens mening att ske. I sexuella övergreppssituationer är offret ofta hjälplöst. Det var inte jag. Jag kunde sannolikt ha brutit situationen med ett enda ord. Men jag ville inte vara till besvär.” Skriver Johanna Koljonen.

Att skriva mer just nu skulle göra detta till ett för långt inlägg för att någon ska orka läsa det. Därför sparar jag mina egna erfarenheter till nästa gång.

Knulla lugnt!