xMumiin

Idag har jag varit på Max i Borås med Emelie. Vi satt där i ca 3,5 timme och grejade med våra datorer. Hon har nämligen fått sin MacBook Pro nu. Så jag visade henne lite smidiga grejer med mac och så. Sen var vi självklart en kort sväng inne i storknallen och kollade lite.

Som paralyserad följer jag de röda prickarna framför mig.

De vita jag möter ger mig långsamt panik.

Hela tiden blinkar det i ögonvrån.

Händerna på ratten.

Foten på gasen.

Tankar for genom huvudet.

Man sa det krävdes koncentration för att köra bil.

Koncentrerad är det sista jag är.

Jag bara följer de röda prickarna framför mig.

Någonstans framåt.

Där väntar mitt öde.

Det var en gång några antikroppar som jobbade hårt för att hålla sin människa frisk. Människan hjälpte till bra genom att äta hyfsat näringsriktigt, tills han en dag fick för sig att dricka alkohol. Alkoholen gjorde så att de små antikropparna blev lite förvirrade och inte gjorde sitt jobb som de skulle. När människan vaknade dagen efter kände han att han hade ont i halsen. På grund av alkoholen kunde inte antiropparna hålla sin människa frisk.

Idag har jag gått runt och tänkt på saker jag vill få ur mig i bloggen hela dan, när jag nu väl skriver finns typ inget kvar, såklart.. Det sista var i alla fall att jag är en dålig pojkvän. Min pojkvän har dåligt självförtroende, jag brukar göra mitt bästa för att bygga upp det, men när han idag pratade om att han inte var bra på något fick jag totalt hjärnsläpp. Kan ju inte hålla med honom om något sånt! Sa att han är bra på att skriva dikter och att vara min pojkvän, då skrattade han bara och väntade medan jag tänkte. När jag inte kom på något mer kom han fram till att han hade rätt..

Idag har jag kokat fisk, poppade upp i min hjärna nu. För det måste jag såklart skriva om. Jag är inte den som brukar laga mat, men nu när mamma är sjuk och jag är arbetslös och går hemma så kan jag ju lika gärna försöka lära mig. Vi hade typ bara fisk hemma, alltså var det ett självklart val, dessutom är det nyttigt. Kokt fisk har jag hört är nyttigast, så då letade jag lite i kokboken och hittade till slut ett, efter att ha läst i ungefär tjugo minuter om hur man kokar en hel fisk, vilket jag kom på att jag inte skulle göra, hade ju filéer. Hur som helst ville jag gärna ha någon form av sås till, även om det inte är så nyggigt måste man ju kunna svälja ner maten. Såsen blev helt misslyckad! Klumpig med andra ord, precis som jag! Mamma sa att hon tyckte det var gott, så även om hon troligtvis ljög får jag väl se det som ett bra betyg, fast när jag tänker efter tyckte ju jag också att det var gott, så varför tror jag att jag misslyckades? Bara för att konsistensen inte är vad den ska vara behöver det ju inte vara dåligt. Nej nu kom jag fram till att jag trots allt var nöjd. Det sämsta med allt var att jag tog två portioner, fattar inte varför jag inte kan låta bli, när jag vet att jag blir mätt på en portion, bara jag väntar och känner efter. Men men, i gengäld promenerade jag mer än vanligt, har blivit lat det senaste, men snart är jag igång igen. Får inte ha gått upp den här veckan, då blir det strängare nästa vecka..

Sen skulle jag skriva om dagbok vs. blogg, men det får jag ta i morgon, nu är jag jättetrött och måste (försöka) sova.

Efter den här veckan tar mitt liv slut. Jag har min sista arbetsdag som personlig assistent på fredag, sista festerna planerade till helgen. Från och med nästa vecka är kalendern tom, med undantag från några få födelsedagar. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad vill jag? Jag har ingen aning. Jag vill ha ett jobb, jag vill ha en egen bostad, ett eget liv. Men inte vilket liv som helst, det ska ha en mening. Vad lever jag för nu? Att hålla mig under 70 kilo, få min pojkvän att må så bra som möjligt och försöka hålla kontakten med mina vänner. Jag måste ha något vettigt att fylla mina dagar med. Ett jobb till exempel! Visst, jag jobbar en hel del hos pappa på solariet, men vad ger det mig, inte ett skit. Jag vill ha ett jobb där jag vet att jag har något att göra varje dag och framförallt som garanterar mig en summa på kontot i slutet av månaden.

Som det är nu flyter mina dagar på utan att jag hinner göra någonting känns det som. Jag har en massa saker jag skulle vilja göra, som jag tänkte att jag kulle hinna med när jag varken hade skola eller jobb, men blir det så? Nej! Varför? Jag vet inte. Jag hjälper kanske till lite hemma med disken eller så någon dag, jobbar ett par timmar på solariet, sen går jag hem, sätter mig vid datorn. Loggar så klart in på msn och där tar dagen slut. Hela tiden är det någon som skriver, inte för att jag inte vill prata med dem, men det tar upp hela min tid, jag hinner inte klämma in något vettigare än bilddagboken och qx mellan meddelandena. Nu sitter jag här, alldeles för sent en tisdagkväll och grubblar över hur meningslöst mitt liv är. Jag ska hur som helst starta upp min blogg igen. Blev inspirerad av Ida och kom fram till att det är ju faktiskt något man kan fylla sin tid med. Kanske inte så meningsfullt, men man kanske får fram ett och annat vettigt budskap mellan raderna någon gång. Nu ska jag återigen ge sängen en chans att föra mig till ett land långt långt borta, så får vi se vad det visar mig den här natten.