xMumiin

Jag sitter här på Helsingborgs station i min nya jacka och märkeskläder med datorn i knät, laddar iPoden och kollar på film. Fram kommer en skäggig man och försöker prata med mig. Jag pausar filmen, tar av mig mina Skulcandy-lurar och frågar vad han sa.

 

-Kan du hjälpa en hemlös med en krona?

Jag är medveten om att jag troligen har kvar en tia i vänstra jackfickan, men det är de enda pengar jag har med mig och jag har ingen mat förän jag kommer hem klockan sex ikväll. Jag svarar honom att tyvärr har jag inga kontanter, bara kort. Besviket vandrar han vidare till nästa person på nästa bänk. Här sitter jag, en materialist (det kan jag inte förneka att jag är) i slutet av tonåren och säger till en stackars hemlös att jag inte har några pengar att ge honom, när jag hur enkelt som helst kan fälla upp min mobiltelefon och slå en signal till pappa och be honom överföra pengar till mat. Det dåliga samvetet kommer innan mannen nått nästa bänk och blir så allvarligt att jag måste stänga av filmen och skriva av mig i ett blogg-inlägg. Stackars mig.