#prataomdet, från andra sidan
Jag var i dig.
- Gör det ont?
Du svarade ‘nej’.
Såg dig i ögonen.
De kved av smärta.
Kanske var du för kär, för osäker? Kanske var det så det skulle kännas? Skulle man tycka om det här? Oavsett vad du tänkte, så sa du inte ifrån.
Om jag hade fortsatt, hade jag då, några år senare, varit en våldtäktsman? Det gjorde ju egentligen lite för ont, även om du ville från början.
Det är mestadels av den här anledningen jag vill prata om det här. Förlåt om jag pratar om det för mycket. Jag mår varken bättre eller sämre av att prata om det, men jag uppmärksammar detta av rädslan för att själv utsätta någon för något den egentligen inte vill. Nu ska jag försöka sluta #prataomdet.
jag tycker att det är bra att du #prataromdet! kram!
Jag förstår hur du känner. Det har varit en utav mina största rädlor att bli likadan själv. Jag har pratat om det med psykiatriker och liknande. De har svarat med att om man klarar av att prata om det, då kommer det inte att hända. Men vad hjälper det?!