xMumiin

9 månader <3

Jag var ledig och vi åkte till Uppsala för att spendera dagen med Michaa. Hade en riktigt fin dag som avslutades med grillad oxfilé, hasselbackspotatis och rödvinssås följt av efterrätt på balkongen, för att fira vår niomånadersdag.

Jag jobbade på midsommarafton, men slutade redan halv 10, så då bar det av till Hannes i Älvsjö, där det midsommarfirades för fullt!

Vi åkte till Bromma Blocks för att shoppa loss! Köpte fyra nya stora tallrikar, så nu kan jag ha hela åtta pers på middag utan att några ska behöva ha små tallrikar! Sen köpte jag en bok och randig tröja på H&M också, som ni kanske får se någon dag.

Inflyttningsfest igen, den här gången hos Hannes i Älvsjö.

Ja, vi hade inflyttningsfest ^^

Jag och Röckner åkte in till stan för att luncha med Kim.

Och gratta en lycklig student!

Grill- & Roséchillet urartade till lite mer av en fest, men det var mycket trevligt!

I onsdags diskuterade vi solsken och rosévin och att vi inte är särskilt förtjusta i rosé, men att vi bara har provat ett par gånger. Ikväll kommer Jari, Röckner, Martin och Kim hit och grillar och övningsdricker rosé!

Jag slutade jobba vid midnatt, då var Pickalurven i full gång i Rålis, så jag lämnade bilen och tog tuben och vinet istället!

När det började bli ljust gick vi hem till Röckner och sov. Tack för en fantastiskt rolig dag! Sällan man lyckas klämma in så mycket kul på en dag då man är på jobbet nästan 9 timmar!

Röckner, Jari och Martin tog sig hela vägen ut till mig i Järna för att inviga min grill och äta lunch!

Da grillmaster Martin gjorde ett bra jobb vid grillen, som vi konstigt nog lyckades skruva ihop!

Siesta! 2011

Såhär till helgen tänkte jag att jag kunde tipsa om en bra serie som gick på SVT för inte så längesen. Downton Abbey. Den handlar om en välbärgad familj, vars arvslinje sätts i rubbning när de tänkta arvtagarna går under med Titanic.

I denna serie följer man inte bara det förnäma folket, utan får lika mycket insyn i tjänstefolkets liv och drömmar. Man får en liten bit av alla, utan att det blir för mycket.

Utöver det rent dramaturgiska blir vi serverade en buffé av vackra kostymer och miljöer. Bara det gör den sevärd.

I förra veckans Stockholm City Helg skriver Kajsa Ekis Ekman om priset på SL-korten. Hon kommer med ett räkneexempel, som visar att om priserna låg i förhållande till inkomsten, skulle en börsmäklare, jämfört med en personlig assistent, få betala 1394kr i månaden för sitt kort, och så vidare. Men är det inte så att slit och eventuell utbildning ska löna sig? Jag säger inte att landets olika lönesättningar är rättvisa, men att en VD på ett av Sveriges största företag tjänar mer än en personlig assistent är kanske inte så konstigt?

Som personlig assistent har du ett stort ansvar, absolut, men du behöver inte den kunskap och arbetslivserfarenhet som en VD måste ha, och den har en helt annan form av ansvar, som kräver betydligt mer engagemang.

Om en gurka kostade 467kr för en VD och 9kr för en personlig assistent, vad skulle vitsen med slit och arbete då vara? Om man inte får någon belöning för att man kämpar med sin karriär, vem skulle då vilja göra det? De flesta skulle antagligen välja minsta möjliga ansträngning, eftersom man fortfarande skulle kunna leva lika gott som en som arbetar 200%. Ett samhälle kan inte fungera på det sättet.

Kajsa konstaterar att det alltid kommer att kosta pengar att driva kollektivtrafik. Så långt är hon med. Men ska då alla betala för att Kajsa åker kollektivt, även de som inte gör det själva? Ska vi inte dela ut en statligt tillverkad bil till alla som har för dåliga kollektiva förbindelser också då?

Vad jag tycker om att hon skulle föredra att mitt - och hundratals andras - jobb försvann, behöver jag nog inte gå in på. Men å andra sidan, kan jag åka fritt i stan och käka gratisgurka för att andra jobbar, skulle jag väl inte klaga.

Jag kan inte förstå det roliga med att inte visa sitt kort för konduktören. I lördags blev jag förvånad när tre unga killar tog fram sina kort så fort jag sa hej, ska man behöva bli det?

Vad är grejen med att låtsas att man inte ser konduktören, eller låtsas att man inte har någon biljett, när man i själva verket har kort. Slösa bort konduktörens tid mellan flera stationer. Det måste vara jätteroligt.

I fredags bråkade jag med 6-8 biffiga rakade killar. En av dem hade kort. De andra tänkte inte betala. Jag var redan uppretad och tänkte inte låta dessa åka gratis bara för att de såg skräckinjagande ut. Efter många om och men och lite stillastående vid en perrong fick jag ett par sms-biljetter och någon köpte biljett av mig. Jag fick bland annat höra att jag var en "sittkissare" (no shit) och när de gått av berättade en kvinna att de sagt att de skulle knäppa mig.

Man måste bara älska människor ibland alltså.